Tittut!
Thorsten gör små men tydliga framsteg!
Lika snabbt som han kom försvann han också,
Han har fortfarande kvar lite rester från sin förkylning.
Detta underlättar för mig när jag ska leta rätt på honom,
han är nämligen tät i näsan.
Här om dagen när jag låg på sängen och gosade med
en av mina katter hörde jag hur Thorstens snoriga näsa
kom närmre och närmre. Ett tu tre så hoppade han upp
på sängen och klättrade helt sonika över mig!
Väl över på andra sidan tar han några steg och vänder sig
sedan om. "Hej Thorstis..." säger jag och får en klart
misstänksam blick tillbaka, såg ut som att han tänkte
"oj det var visst en människa, bästa jag gömmer mig"
Och så sprang han iväg på sina små men ack så snabba ben!
Lika snabbt som han kom försvann han också,
in under soffan eller upp i klätterträdet =)
Kommentarer
Trackback
