Hälsningar från Rei och Tassen:


"Den gamle och Himmelssängen"

Min käre vän Tassen börjar bli till åren och det märks på 
honom att snart passerar vi 11-års sträcket. Men än syns
gnistan i ögonen, tillgivenheten och behovet av mig. Han
tittar alltid så kärleksfullt på mig, med sina stora ögon.
Och jag känner sådan värme inom mig varje gång och
jag ler stort både i ansiktet och i hjärtat.


Tassen tar alltid farväl vid dörren och vill inte att jag ska gå.
Det känns verkligen i hjärtat när man tittar in i hans stora ögon
och veta att man kommer att vara borta många timmar. Varje
gång jag kommer hem, välkomnar han mig högljutt och stryker 
sig mot mig. Han stryker och låter som om han inte fått mat på
en vecka. Så fort jag har fått av mig ytterkläderna vet han vad
som oftast sker, dvs att jag ger mig ut till köket för att lägga upp
middag. Jag hinner knappt ta tre steg förrän han har parkerat sig
vid matskålen. Men i kurvorna på vägen dit så halkar han runt och
det ser ut som tecknad film. Maten hinner knappt landa i skålen
förrän han slafsar och slukar i sig maten som han vore en hund.


Han älskar verkligen att bli ompysslad och kan bli klappad i en
evighet. Men han är inte bara myspys, då han ställer höga krav
på mitt underhåll, dvs tycker han att hans låda inte är tömd, så
kommer han till mig och klagar med hög stämma. Han tittar ofta
på medan jag gör i ordning kattlådan och när jag är klar, då går
han in och gör sitt. Man kan säga att han har mig lätt runt hans lillklo.

Andra tillfällen då han visar upp smidighet och fart utöver matdags,
är varje kväll när jag ska göra mig i ordning för att sova. När jag går
runt och släcker, är det som en signal att det är dags för skönhetssömn
och myspys. Han rusar upp på min himmelssäng och står och väntar. 
Uppsynen säger, kom nu, skynda dig, nu går vi och lägger oss!
Jag lägger mig i fosterställning och böjer armarna upp mot huvudkudden.
Han snurrar runt ett halv varv och kurrar ihop sig innanför min böjda arm
Och lägger hakan över armen. Och man hör en djup utandning och sedan
börjar han spinna.


Min himmelssäng är hans motsvarighet till "en säker och trygg plats".
När det hörs ovanliga, okända och otäcka ljud så trycker han längst in
under sängen. Denna plats hittade han direkt första kvällen då han kom
hem till sitt nya hem. Jag minns att man såg två stora ögon inne i den mörka
transportburen han kom i. Det tog många minuter innan han ens stack ut
huvudet, flackade med blicken, lyssnade och vädrade. Efter ett tag så tog
han sina första steg i hallen. Han gick sakta, sakta, mot vardagsrummet.
Helt plötsligt tog det stopp och det lät "BOINK". Han skakade på huvudet 
och undrade vad det var. Han hade gått rätt in i glasväggen som delade
av hallen och vardagsrummet. Då kunde jag faktiskt inte hålla mig för skratt
men försökte dämpa mig så gott det gick.


Han gick inte in i vardagsrummet utan vände på tassen och gick mot
sovrummet. Där hittade han den stora sängen, sitt nya gömställe och
säkra plats. Där stannade han ett bra tag. Jag gjorde inga försök att
locka ut honom. Utan jag tog mitt duntäcke och kudde och lade mig på
golvet, så nära jag kunde komma vid sängen. Där låg jag och pratade
lugnt till honom. Efter ett tag så kom han närmre och närmre mig. Och
när han kom ut och jag klappade honom och försäkrade honom att det
inte var farligt, då gick han runt i hela lägenheten och "säkrade" alla
saker i varje rum. Han hann inte med allt, utan slocknade helt utmattad 
ovanpå min säng mot småtimmarna. Jag lade mig försiktigt i sängen och
slocknade jag med, med lampor tänt och kläderna på.


Nu när vintern står innanför tröskeln, så använder jag en portabel
oljeelement i sovrummet för att hjälpa de stackars hyreslägenhetselementen.
Jag får vara på min vakt då Tassen har lämnat mig för det här värmeelementet.
Jag avfärdar all konkurrens genom att skruva ner värmen.
Och då kommer han tillbaks till mig.

Jag kan inte föreställa mig en dag utan honom. Även om jag innerst inne
vet att han berikar mitt liv endast en tid. För varje år som går, förbereder
jag mig så smått mentalt inför vad som komma skall. Men jag är så tacksam
och stolt att han valde just mig som sin tjänare, hushållare och underhållare.

Du är verkligen min käraste vän!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0