RÄDDA KATTEN.

Jag fick Mess från ett stödhem när hon var ca 4 månader gammal.
Hon kom till mig helt utan självförtroende. En liten vacker dam som
inte kände sig värd ett öre i denna värld.

Dom första 6 månaderna spenderade hon nästan helt och hållet under
sängen. Hon åt och lekte med dom andra katterna. Men att komma
nära henne kom inte på tal. Inte så mycket som en klapp över ryggen.



Situationen kändes ohållbar. Det gjorde så ont i mig varje gång jag
såg henne krypa över golvet med uppspärrade gröna ögon fulla av
rädlsa och tvivel. Det är allt annat än hur en katt borde känna...

Idag, 2 år senare, är Mess lika vacker, men en dam som fått allt sitt
självförtroende tillbaka. Hon är min lilla skugga. Hon spänner varenda
muskel i kroppen av lycka, trippar på tå och kröker ryggen till en ostbåge
varje dag jag kommer hem från jobb. Kuttrandes tittar hon på mig med
sina stora gröna ögon och trycker sitt huvud mot min kropp.

På natten ligger hon vid min sida och vakar. Och jag kan inte sluta le och
känna mig så oerhört ärad som fått hennes kärlek och förtroende,
att hon valde just mig. Att hon efter så lång tid bestämde sig för att jag
var värd hennes vänskap...

Och det är väl det mest fantastiska med katter, katter  som levt ett tufft liv,
som inte bara reser på sig och kämpa tillbaka, utan även tar med dig i sin
kamp, plan, och använder dig för sitt välmående.