Kvällskanon.

"Jag är ingen soldat,
har inga vapen att ta till"



Känner mig lite matt ikväll. Det är mycket som ska göras. Många som
behöver hjälp. Men inte bara här i Malmö. I Skåne... Det är för mycket
grymhet där ute. Alla stackars djur som lider i världen. Far illa för att
vi människor inte känner eller förstår.
När jag ser mina katter med sin status och högfärdighet. Med sin kärlek
för mig och för varandra. Med så mycket vilja och så många krav.
Då tänker jag på dom små som inte har nåt. Man kan inte ta ifrån ett
djur sina instinkter. Inte berätta varför det är som det är. Vad känner dom?
En katt med sin personlighet. Vad gör en ensam, lämnad eller misshandlad
katt med den? Vad tänker den när husse eller matte ignorerar, skadar och
sårar... Var tar all katt vägen?
Jag önskade jag kunde göra allt. Men det kan jag inte. Jag önskade att jag
kunde få samla ihop alla dessa hjärtlösa människor. Sätta dom på en ö och
lämna dom för att svälta. Smutsiga och förlorade.
Var hittar man hoppet? Finns det något slut? Är vi tillräckligt många för att
få ett stopp på det hela?... Eller är det bara att acceptera. Människan kommer
alltid att vara en alfahane, som inte tar hand om sin flock...

Kommentarer
Postat av: Lena

Du har så klart för dig så!! Människan är grym många gånger, djur är bättre! Trevlig helg och tack för allt du gör för katter!!

2012-01-27 @ 12:10:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0