RÄDDA KATTEN.

Jag köpte för 1 år sedan en kollonistuga tillsammans med min sambo
för att katterna skulle få vara ute halva året. Jag trodde jag skulle få
krupp av att bo så långt från stan och vännerna, men det är riktigt skönt.

Allt har gått bra. Stugan ligger så långt bort från vägen det bara går.
Katterna njuter.

Men på något sätt så lyckas Coks alltid i trubbel. Jag menar. Hur svårt
kan det vara att vakna på morgonen, leva en hel dag utan att skada sig
och sen gå hem och lägga sig på kvällen. Dom andra två klarar det med
bravur! Men inte hon.

På en månad har vi varit hos akuten två gånger. Först med ett sönderbitet
bakben, och sen med ett svullet och ömt framben.

Idag kom jag hem och hittade Coks på ett staket (ca 120 cm högt), nedanför
stod en stor svart hund och morrade. Hon bara satt där och såg sådär oberörd
ut som bara hon kan.

Jag önskade att jag kunde tänka "Jaha, då får du skylla dig själv"...
Men jag menar. Jag förstår att hon sätter sig själv i livshotande situationer,
det gör tydligen inte hon...

Så jag tog henne under armen och gick hem.

Curiosity killed the cat.
Eller ska vi säga högmodighet?